Isä Andrei: "Älä itke, ylistä Jumalaa"

Älä itke, ylistää Jumalaa (Luuk.7:11-16)

Tämän päivän Evankeliumi tuo eteemme Nainin kaupungin portin luona kaksi ihmisjoukkoa, kaksi ihmisryhmää, jotka liikkuvat kahteen eri suuntaan. Kaksi suurilukuista kulkuetta kohtasi toisensa: kuoleman ja elämän; auttajan ja apua tarvitsevan lesken.Tämä kertomus on ihmekertomus: Jeesus herättää kuolleista lesken pojan. Miten tämän kertomuksen voi ymmärtää? Evankeliumi sisältää kolme tärkeää perussanomaa.

Keskittykäämme alussa Jeesuksen käytökseen ja sanoihin. Kristus olisi voinut antaa hautajaissaattueen mennä ohi kiinnittämättä siihen erityisempää huomiota. Mutta Hän ei tee niin. Hän näkee ja säälii onnetonta ja surevaa leskiäitiä, joka menetti ainoan poikansa. Jeesuksen sydän täyttyy myötätunnosta ja rakkaudesta. Evankelista Luukas sanoo Raamatun vanhassa käännöksessä, että Jeesus ”armahti häntä” sekä sanoi poikaansa surevalle äidille: ”älä itke”. Jeesuksen sanoissa on lohdutusta ja rohkaisua. Tässä voimme havaita kutsun meillekin: meidän ei pidä itkeä, sillä Kristus näkee murheemme ja on valmis tukemaan meitä surussa ja koettelemuksissa.

Seuraavaksi ihmeteon avulla meille näytetään, että Jumalan Poika herättää kuolleita samalla tavalla kuin Israelin väkevimmät profeetat Elias ja Elisa tekivät (1.Kun.7:17–24; 2.Kun.4:18–37). Herrana ja Elämän Ruhtinaana Hän puhui kuolleelle ja käskee: ”Nuorukainen, minä sanon sinulle, nouse!” (Luuk 7:14). Tämä on varsinainen käskysana, ei rukous kuten Elialla (1.Kun17:20-21). Nainin nuorukaisen eloon palaamisessa näkyy Jumalan valta kuoleman yli. Jumala on elämän antaja, ja Hänen vallassaan on lykätä kuolemaa tuonnemmaksi. Poika annetaan takaisin äidilleen ja hän herää kuolleista ylös.

Lopussa ihmekertomuksessa mainitaan, minkä vaikutuksen teko teki. Lopussa me kuulemme että ”kansa ylisti Jumalaa sanoen … Jumala on katsonut kansansa puoleen.” (Luuk 6:17). Kansan pyhä pelko purkautuu Jumalan ylistämiseen. Tämä ihmeteko kutsuu meitäkin ylistämään Jumalaa ja kiittämään Häntä kaikesta mikä Hän on meille antanut.

  Veljet ja sisaret! Elämän Antaja ja armahtavainen Kristus armahtavainen, joka on ylösnoussut Herra ja kuoleman voittaja, kutsuu meidät tänäänkin liturgiassa ylistämiseen. Hän kohtaa meidät kuolemattomuuden aterialla. Rukoilkaamme, että Hän herättäisi vaipuneen sydämemme hengellisestä kankeudesta ja johdattaisi meidät Jumalan valtakuntaan ylistämään ja kunnioittamaan Häntä Isän, Pojan ja Pyhän Hengen valtakunnassa nyt aina ja iankaikkisesti. Aamen. 

Gråt icke, lovprisa Gud (Lukas 7:11-16)
 
Dagens Evangelium för oss till staden Nains port, där två människogrupper rör sig i två motsatta riktningar. Två stora processioner mötte varandra: döden och livet, Han, som hjälper, och änkan, som behöver hjälp. Denna berättelse är en berättelse om ett under: Jesus väcker änkans son från de döda. Hur kan man förstå denna berättelse? Evangeliet innehåller tre viktiga grundbudskap.

Låt oss först koncentrera oss på Jesus beteende och ord. Kristus kunde ha låtit begravningsprocessionen passera förbi utan, att lägga någon särskild uppmärksamhet på den. Men Han gör inte så. Han ser och känner medlidande för den olyckliga och sörjande änkemodern som förlorade sin enda son. Jesus hjärta fylls av medlidande och kärlek. I den gamla översättningen av Bibeln, säger evangelisten Lukas, att Jesus "förbarmade sig över henne" och sade till modern, som sörjde efter sin son: "gråt icke". I Jesus ord finns det tröst och uppmuntran. Detta kan vi också se som en kallelse till oss: vi bör inte gråta, eftersom Kristus ser vår sorg och är färdig, att stöda oss i sorg och i nöd och prövningar.

För det andra visas det för oss, att Guds Son väcker avlidna ur döden likasom Israels största profeter Elias och Elisa gjorde (första Konungaboken 17:17-24; andra Konungaboken 4:18–37). Han tilltalade den döde som Herre, som Livets Furste och befallde: " Yngling, Jag säger dig, res dig!" (Lukas 7:14). Dessa är verkliga befallningsord och inte bön som hos Elias (första Konungaboken 17:20 – 21). I återupplivandet av Nains yngling ser vi Guds makt över döden. Gud är livets givare och i Hans makt är, att uppskjuta döden längre fram. Sonen ges tillbaka till sin mor och han vaknar ur döden.

För det tredje nämns i berättelsen om undret, hurudan inverkan denna gärning gjorde. Till slut hör vi, att "folket lovprisade Gud och sade ... Gud har sett till Sitt folk." (Lukas 6:17). Folkets heliga fruktan uttrycks i lovprisandet av Gud. Detta under kallar också oss till, att lovprisa Gud och tacka Honom för allt, som Han har gett oss.

Bröder och systrar! Livets Givare, den barmhärtiga Kristus, Herren, som uppstått ur de döda och vunnit döden, kallar oss också i dag under liurgin till, att lovprisa Honom. Han möter oss vid odödlighetens vard. Må vi be om, att Han skall väcka vårt hjärta ur den andliga stelheten och leda oss till Gudsrike för, att lovprisa och ära Honom i Faderns, Sonens och den Heliga Andens Rike nu och alltid och i evigheternas evighet. Amen.

• • • • • 
          

Братия и сестры! Сегодняшнее евангелие повествует нам о сына воскрешении вдовы в г. Наине. Воскрес ший Господь наш Иисус Христос, побеждает смерть и призывает сегодня на литургии на своей трапезе бессмертия укрепится в вере и очистится духовно. Да помолимся чтобы Господь научил нас хвалить и прославлять его на удостоил нас Царствия небесного Отца, и Сына и Святого Духа. Аминь.